Stunden vi har

Min pappa växte upp utan sin far. Det är ju inte ovanligt. Men för hundrafemton år sedan, stod det ”h oä s” bredvid min fars namn i kyrkoboken. Hennes oäkta son. Jag tror att det var smärtsamt för pappa att inte ens få veta vem som var hans far. Men i vår familj pratades det inte om hans uppväxt.

När jag började släktforska ville jag fylla i den där raden under farmors namn, s a s ge pappa en far. Men det har visat sig vara mycket svårare än jag trott.

Min far föddes i Piteå 1907. Farmor Lydia kom från en stor släkt i södra Västerbotten där de flesta barnkullarna var på 8-10 barn. Där fostrades barnen i Herrans tukt och förmaning. I Piteå tog hon tjänst som piga och det var där som hon blev gravid. I vart fall tror jag det. Farmor Lydia arbetade sannolikt som piga i norra Västerbotten och eller i Norrbotten när hon blev med barn. Ikyrkböckerna stod det piga/hushållerska eller arbeterska.

Jag har tolkat det så att hon till slut överlåt till sina föräldrar att ta hand om sonen, efter att hon gift sig med en änkling och fått ett gemensamt barn, en halvbror till pappa. Men innan detta äktenskap hade hon hunnit få ett till barn, en dotter som dog som vid några månaders ålder. Så min farmor är ett mysterium likväl som min far. Varför tog hon inte hand om sin sin i alla fall. Det kan man ju fundera över men kanske var det så å att det helt blev en för mycket i hushållet, Lydia blivit styvmor då hon gift sig med en änkling med tre barn och så kom ett till, pappas halvbror. I vart flyttade Halvard till Åbyn igen där hans morföräldrar, DAvid /Ott-David Lundqvist och hustrun Maria Gärding bodde. I hushållet fanns även den ogifta dottern Gerda, mostern som blev som en mor för Halvard.

Sockerskrinets hemlighet

När denna Gerda avled på 1980-talet, ärvde pappa lite saker efter henne. Bland annat ett sockerskrin 1910 och i den låg några gulnande pappersark. Ett av dessa var en underhållsförbindelse daterad år 1910 avseende gossebarnet Halvard Lundqvist. Detta dokument hade således legat i detta skrin i nästan 75 år. Vad pappa gjorde av originalet är okänt men någon av mina syskon kopierade upp det så jag har en kopia. Jag undrar ofta varför min pappa nästan aldrig pratade om sim mor, inte om vem hon var och hur hon var. Som jag förstod av min mor så var ju kontakten mellan henne och svärmodern inte den bästa. 

Det där underhållsavtalet fick ligga till sig i cirka fyrtio år till. I början på 20220-talet, låter väldigt länge sedan nu kom så pandemins stora flodväg över oss. I dessa isoleringens tider blev släktforskning en bra och intressant sysselsättning .

I och med att vi hittade den där underhållsförbindelsen, så trodde jag ju att denne Hjalmar var farfar. SÅ enkelt det hade varit, men hans barnbarns DNAnivå matchar mig och barnbarnet på sexmännings nivå. Men efter denna DNA-matchning har det kommit många fler matchningar från personer inom den släkten i Piteåområdet. Så ja, det måste vara en farfar begraven här någonstans.

När jag växte upp fick en moster till pappa, Gerda, fungera som en slags farmor. Gerda var syster till min farmor Lydiasom jag aldrig träffade.

Gerda förblev hemmadotter och tog hand om sina föräldrar till livets slut.

När min far kom upp i skolåldern, fick han flytta från Västmanland där han bott med sin mor och styvfar, som var änkling med tre barn, till Åbyn i Västerbotten. Mostern Gerda axlade rollen som ställföreträdande mor. Modern, Lydia hade gift sig med en änkling i Västmanland. Varför pappa inte fick stanna hos den nya familjen vet jag inte men jag kan tänka mig att försörjningsfrågan var en avgörande faktor. Änklingen hade tre barn, en fosterdotter och de fick även en gemensam son, halvbror till pappa. Så jag tror att det blev för trångt och svårt att försörja familjen.

Hemma pratades det sällan om pappas släkt. Vi hade då och då besök av pappas moster, Gerda. . Morföräldrarna var ålderstigna och togs i sin tur omhand av den ogifta dottern Gerda. Hon var en driftig kvinna, drev dessutom ett kafe i föräldrarnas hus i Åbyn.

Till vänster står min äldsta syster H och mor Bert till höger. Längst fram står ättbötten, d v s jag. Begreppet ättebött betyder tydligen sladdbarn, vilket jag är. Mellan min syster H och mig är det 17 år, Däremellan fanns fyra syskon till.