Stunden vi har

Nu när detta år, 2022, lider mot sitt slut så hoppas man ju att kriget i Ukraina ska ta slut. Att pandemin inte blossar upp igen. Det har ju inte direkt varit ett höjdarår, 2022. Men såväl 2020 som 2021 hände det hemska saker i omvärlden just i början på året. I januari 2020 bröt covid 19 ut, Coronaviruset dödade människor över hela vårlden. Och hotet den gången, viruset, kom från Kina. Ett år senare, 6 januari invaderas Capitoleum i Washington av galna människor som inte accepterade att en ny president valts i stället för den gamle Trumpne mannen, som borde ha gått i pension för länge sedan. I januari 2022 började man förstå att något hemskt var på gång i Ukraina, att Ryssland och Putin gjorde sig beredd på ett angrepp mot Ukraina. I slutet av februari satte Putin planerna i verket och katastrofen var ett faktum. Krig i Europa. Snart ett år senare är det fortfarande krigi Ukraina men detta lilla land har ståndaktigt kämpat emot och ryssen har fåt vidkännas bakslag på bakslag. Men delar av landet är förstört av de ryska barbarerna. Kriget pågår, människorna i Ukraina lider men kämpar.

En glädjande sak 2022 var att pandemin började avta ordentligt. Vi som tagit alla rekommenderade vaccindoser kan ju nu känna sig lite lugnare. Men det har suttit djupt, skrävken för att bli sjuk i Covid. Jag har fortfarande svårt med stora mängder folk, med köer där man står trångt och jag undviker folksamlingar. Men livet blir nog mer normalt i den delen under 2023 får man hoppas. I vart fall bör vi som är fullvaccinerade inte bli jättesjuka om vi nu ändå smittas.

Under 2022 gjorde vi vår efterlängtade Italienresa, till Sorrento, Amalfi samt Capri. Det var verkligen en härlig resa. Den var planerad redan 2020 men fick ställas in . när pandemin fick allt att ställas på vänt.

Vi har varit i Italeine rätt så många gånger , nog uppemot en 12-13 gånger nu. Första gången var 2006. Det är lagom långt bort, en inte alltför lång flygresa och så mycket att se och uppleva. Amo Italia. Jag har under årens lopp lärt mig lite italienska och kan prata lite grann. Adesso parlo un pó italiano.

Capri, så vackert att man får nypa sig i armen. Vi bodde i Sorrento och gjorde en mängd utflykter, till Vesuvio, Neapel och så Capri. Den här gången hade vi valt en gruppresa och det var supertrevligt. De flesta var pigga pensionärer och många var mycket ressugna efter pandemin. Många var dessutom från Norrlandslänen så jag kände mig som fisken i vattnet. Det var faktiskt underbart, att få umgås med trevliga medresenärer och så, la bella Italia.

Min man var på Capri som barn, med sina föräldrar. Nu stod han  återigen där vid den slitna önskestenen  i Axel Munthes hus, med den bedövande vackra utsikten. Vad han önskade sig denna gång, vet jag inte för önskningar ska man inte yppa något om. 

Om vi fann en nyckel
skulle det inte finnas något lås
som passade 
Alla lås skulle vara borta och alla dörrar  alla väggar
Göran Sonnevi, ur diktsamlingen "För vem talar jag framtidens språk" 2022 

Strax före första advent kom den första snön här i Stockholmstrakten, och det med besked. Träd och buskar knäcktes av snömängden och vinden. I Speciellt i södra Stockholmsförorter och i synnerhet , Skogskyrkogården kan man se många förstörda träd. Parkförvaltningen har fullt upp och runt om i villaträdgårdarna ser man också många sönderbrutna träd. Många äldre villaägare orkar kanske inte med att såga ner brustna grenar  och träd., vilket är förståeligt. Där får man hoppas att de har grannar som kan bistå. 

Jag var ute i två dagar och slog av snön från nedtyngda grenar på vår långa ligusterhäck. Det var jobbigt men värt besväret. Den klarade sig bra och det kan ju också ha hjälpt till,  att vi klipper den konformigt varje år. Många klipper häckarna som fyrkantiga block, vilket är synd. Häckarna skuggar sig själva dp. Dessutom der de så tråkiga ut. Men nu längtar jag efter våren. Det är dags att beställa fröer för frösådden.