Den tid vi har är inte oändlig så vi bör ta väl vara på den!!

Stunden vi har

Ner till älva’

Välkommen till denna släktforskningsblogg. Jag heter Anki och är född i södra Västerbotten om man ser till länet men norra Ångermanland till landskapet. Det är en viss kluvenhet här, är jag västerbottning eller är jag ångermanlänning? Det beror kanske på vem man frågar.

Det är inte helt lätt att definiera det västerbottniska då släktforskningen har visat att det på min mors sida, finns många rottrådar som löper ut i byarna i norra Ångermanland. Men pappa däremot, han föddes i Piteå och hans ensamstående mor flyttade runt med honom en del, till Luleå, Stockholm och sedan till Västmanland där hon gift sig med en ”enkeman” med tre barn. Till slut blev min far fosterbarn hos sina morföräldrar i Åbyn.

Hur det kom sig att mina föräldrar träffades och blev fästfolk, är verkligen en historia för sig. Den historien förtjänar att berättas.

Brevklubben

Båda mina föräldrar, Berta och Halvard, var aktiva i De Ungas Förening/DUF i Västerbotten under 1930-talets första del. DUF var ungdomsavdelningen av Evangeliska fosterlandstiftelsen (EFS) och DUFklubbar fanns på många håll, främst byar i i Västerbotten och Norrbotten.

Exakt när de träffades är oklart men vår mor, Berta, berättade att hon var med i en brevklubb inom DUF. Det gick ut på att man skrev ett brev som sannolikt skickades till DUF centralt i Västerbotten för att sedan bli utauktionerade till hugade spekulanter/brevvänner. Mamma måste ha varit på ett brevklubbsmöte och antingen fick de läsa ett antal brev eller så blev de upplästa för alla. Men hur som så tyckte mamma om vad Halvard skrivit så hon lade ett bud, och brevet och därmed brevvännen var hennes.

Det hade varit spännande att får höra mer om historien utvecklades men mamma var mycket sparsam med detaljer och kanske mindes hon inte allt heller. Detta med brevauktion berättade hon under en bandinspelning som ett par av mina syskon gjorde i slutet av 1980-talet, och mamma dog 1991. Då hade mina syskon kunnat spela in hennes berättelser på kasettband och dessa har jag fått omgjorda digitalt.

Min mor var utbildad hemsömmerska och hon längtade nog ut och bort från byn där hon vasr född. De äldre syskonen var utflugna, gifta och hade familjer. Mamma försörjde sig genom att gå hem till folk i byarna och sy upp kläder. Hon fick verkligen få, långa sträckor genom obruten mark där inga vägar fanns och i bästa fall, häst och vagn vintertid för att ta sig till den gård där hon skulle sy upp ett plagg till någon i gården.

Släkten på min mors sida

.På min mors sida finns två bondesläkter, Andersson och Höglund, från Ledusjö, Nordmaling. Men ursprunget på morfars sidan är från den by som mina föräldrar flyttade till i mitten av 40-talet, Öre.

På min fars sida saknas det namn i rutorna för hans far och dennes förfäder. Farfar var okänd och han blev fosterbarn hos sina morföräldrar i Åbyn, David Lundqvist och Maria Gärding , Åbyn, Byske. Morfadern kallades Ott-David och var bonde, timmerman och byggde kolmilor och spelman.

Min okände farfar är den primära orsaken till mitt intresse för släktforskning.

Jag vet ju nästan ingenting om min fars bakgrund mer än vad jag fått fram genom att släktforska på farmors sida. I mitt föräldrahem talades det aldrig om någon farfar, inte heller farmor. Det var ett vakuum på den sidan. Men när en moster till min far avled, ärvde min far henne. I ett gammalt sockerskrin, låg ett dokument och ett fotoalbum. Dokumentet var ett slags avtal om underhåll till gossen Halvard, och den som skulle betala var en man, Hjalmar från en by i Piteåtrakten. Fadern till denne Hjalmar bevittnade avtalet liksom en poliskonstapel i Piteå samt en man från byn där Hjalmar arbetat på sågen.

Ett avtal om underhåll men något faderskapserkännande var det inte. SMen varför skulle denne man ta på sig underhållsplikten? Något måste ha legat bakom, men inte var det faderskapet i alla fall. Jag fick en DNA-träff med ett barnbarn till denne H. Vi är förvisso släkt, men DNA-halten är långt ifrån den nivå som halvkusiner i så fall skulle ha.

Jag har gjort DNA-test, autosomalt och Haplogruppering från tre olika företag, MyH, Ancestry och FTNDNA och får mängder av DNA-matchningar. Det tar tid och det är helt omöjligt att följa upp dem alla. Jag tror att jag får förlika mig med tanken att min farfar förblir okänd. Men det hindrar ju inte att jag hittat en mängd andra spännande trådar att nysta i.

Byn i mitt hjärta, där jag föddes heter Öre. Fastän jag flyttade därifrån som mycket ung förblir jag Öre-bo i själen.  

Eftersom jag är släktforskare, ville jag få veta mera om hemby. I de gamla handlingarna stavas bynamnet Öhre. MIn a föräldrar kom till byn som utsocknes på 1940-talet, och de betraktades länge som utsocknes.

Jag började släktforska för några år sedan och med hjälp av allehanda släktforskningsprogram som My Heritage , Ancestry och FTDNA har jag kommit rätt så långt, enbart på digitalt underlag. Arkiv DIgital är basen i släktforskningen, där har jag hittat mina förfäder och anmödrar. Så nu är det dags att skriva ner i text och bild vad jag hittat, främst för mina barn och dess efterkommande.

Där det är tänt där har jag släkt.
Ett gammalt skämt men nu ska ljus spridas över min släkt. Dock tror jag att min okände farfar kommer att förbli okänd. Men på vägen så långt, har jag ju fått vetskap om andra släktingar.

Kategori: Okategoriserade